jopimo

Jag är vidrigt nervklen inför morgondagen.

Tänk er att vara tvungen att flyga själv i femton timmar, byta flygplan på en flygplats där man aldrig förr varit och dessutom försöka hinna igenom tullen innan nästa avgång.
Buhu..läskigt.
Min Maria ringde igår, jag blev hysteriskt glad. Tänk då när jag får träffa henne och Annette i helgen. Happy days.
Blir eventuellt ingen tripp till Mexico. (Men jag är glad endå). Räcker med lite miljöombyte så är jag nöjd.
Jag har inte packat någonting alls, jag har en liten  väska med sju klänningar, ett par byxor, nån tröja och tre par skor.



Denna väska ska jag dock eventuellt trycka ner i en resväska så att jag har en när jag ska hem. Men vi får se.
Självfallet har jag också handbagage med mig, kommer ha med mig minst tre böcker och två mp3 fullproppad med musik så att jag överlever femton timmar själv.
Jag har fått ett brev som jag har lovat att inte öppna fören jag är på minst 8000 meters höjd. Brevet är tjockt, dvs mkt att läsa och fundera över, så med hjälp av det kommer jag nog kunna döda nån/några timmar.

USA here I come.

Salome Bitches