Minnet är kort men gott.
I söndags var jag sjukt arg. Kvällen innan hade jag varit duktig och packat upp min väska och lagt allting i fina högar. Men så när jag skulle klä på mig mitt enda par byxor så var de borta. Rev upp alla de fina klädhögarna, letade under sängen, i badrummet, ja överallt. Det mystiska var att jag hittade mitt skärp (som alltid sitter i byxorna) i sovrummet och jag visste att jag hade packat upp dem kvällen innan. Var riktigt förbannad och skrek högt. Är det något som gör mig riktigt arg (förutom uppenbara saker som svältande barn osv) så är det saker som försvinner, tejp som fastnar överallt och dammsugare.
Idag skulle jag laga mat i min ensamhet och rotade runt i frysen efter något dött att steka. I understa lådan låg det nåt som visserligen såg dött ut men inte verkade ätbart - mina byxor! Eftersom nån smart människa (host, host, Glenn) sagt till mig att man kan lägga byxor i frysen så att bakterier dör och man slipper tvätta dem så de tappar formen så lyssnade jag självklart och gjorde som han sa. Okej, det är ett smart trick, jag måste bara jobba på det där med minnet...
Snart är det pis and lööööv och imorrn blir det tältshopping med McGyver (fast eg borde ju han kunna fixa ett tält med bara händerna. Ska fråga hur man gör).
Tjing! / Moe
