jopimo

Jag är alltså här och gästbloggar på de underbara damernas blogg. Jag sitter i mitt hem, i en fåtölj, och dricker ett par öl av de manligare slaget.
Coors Light.
Detta, tillsammans med det faktum att jag gör min sista helg i Dublin på en överskådlig framtid, gör att jag kan bli en aning sentimental. Jag drar på "In the ghetto" på winamp to seal the deal så att säga.

Nu vet jag att det finns några av er därute som inte uppskattar att jag kommer och sticker hål på den underbara bubbla av symmetri och tjejsex som bara tre drygt 20 åriga bisexuella tjejer kan åstadkomma. Och jag förstår er.
Den här bloggen, är iaf för mig ungefär som min gamla affisch på Pamela Andersson. Nåt exotiskt, nästan acceptabelt iom att hon hade bikini, men ändå nåt jag smygonanerade till när ingen såg.

Jag hoppas hela min släkt har länken till detta...

Vi kan vara ganska säkra på att jag inte lär få gästblogga här igen på ett par år.

Jag har skrivit en limerick i er ära förresten! Limerickar har varit mäkta populära här, och jag tror snart att även stureplan kommer förstå charmen och anamma det som det enda acceptabla sättet att kommunicera på.

Det va tre flickor från Uppsala,
som inte va helt normala.
Rent mentalt va dom toppen,
men nåt va fel uti kroppen.
- Deras stjärthål va en aning ovala.


Men det är inte därför jag är här.
Jag vill tacka Johanna, Moa och Pixie som faktiskt heter Pixie och inte bara kallas för det, för dessa dagar på den mögelgröna ön. Jag har haft en fullkomligt euforisk upplevelse och kommer sakna det något enormt.
Om jag någonsin kommer tillbaka, är det för er skull.
Nu ska jag leta reda på en annan blogg och skriva att det är för deras skull jag skulle kunna komma tillbaka. Men oavsett vad jag säger till andra, är det till er jag talar sanning.


// Gustav - Er vän, er livsmedikus, ert orakel.