jopimo

FYI..Det är sjukt jobbigt att vara mig just nu.

Jag är jätteledsen. Att ha seperationsångest är jobbigt, sjukt jobbigt.
I förrgår va sista gången (på väldigt länge) som jag fick se och krama Johanna och Didde. Tårar.
Jag ville göra det så "quick and painless" som möjligt, det gick dock inte som jag hade förväntat mig.
Gav Didde en bamsekram, han sa "sköt om dig clown" och ruffsa till mitt hår. Det räckte för att jag skulle bli sentimental.
Sen gick jag till älskade Johanna och gav henne en minns lika stor kram, sa snabbt "lycka till och hej då".
Vände mig om och började gå hemåt. Vidrigt. Tårar, tårar och åter tårar.