jopimo

Min mamma (som är bäst)  skickade över lite bilder till mig, och blödig som jag är blir jag gråtfärdig direkt.

     


Kommer bli så skönt att komma hem till Sverige.

Min familj.
Mina vänner.
Min lägenhet.
Mitt Uppsala.
Mitt hem.

Dvs, jag slutar tidigare idag, skööönt. Jag fick ju trotts allt jobba över igår.
Jag har varit sjuk en vecka nu, fick ont i kroppen och knoppen förra helgen. Det gick dock över ganska fort. Men det onda ersattes av en dunder förkylning.
Halsont, hosta, täppt näsa och sjukt mycket nysningar. Mina hysteriska nysningar resulterade i gråtattacker, som i sin tur gjorde mig härligt rödflamig och snyggt svart under ögonen.
Det är ej kul att vara sjuk.
Igår fick jag nån dundermedicin av Thomas. Tog en kapsel på förmiddagen och den andra innan jag slutade jobbet.
När jag kom hem va jag allmänt grinig pga hunger och trötthet.
Fick i mig "Davids special" (alltid gott) och massa ostbågar, tog en dusch och la mig i sängen. Klockan va nu 20:30 jag somna mitt i min och Davids konversation. Sen sov jag som en klubbad säl. Jag vakna klockan 02:00 (tror av Micke). Hade då legat i exakt samma ställning sen klockan 20:30.
Hitta David i vardagsrummet med datorn i knät. Han va överdrivet glad över att se mig uppe igen. Ni vet så där som man blir efter lagom mycket rom i bodet.
I vilket fall som helst antar jag att det va medicinen jag tog innan på dagen som fick mig att decka.
Jag hade fått ett sms två minuter efter att David lämnat rummet som jag ej vaknat av.
Har nog aldrig varit så trött förr. Lite läskit.

/Pixet

Hehe det är bäst att vara "the coolest girl in town".. När även norrmännen lägger märke till det då e det stort.
Hansiiiiii kan få vara "the coolest guy in town" om han vill.

Vi är sex man kort idag på kontot. Tre på semester, två sjuka och en som aldrig jobbar torsdag och fredag. Men det går hyffsat endå tycker jag. Vi håller ställningarna.

Precis så känner jag mig.. Lite lätt förvirrad, men endå glad.

/Pixie

Jag tycker jag ser lite ut som en karl..

/Pixet

Dom landar 11:50 den 20 December 2008.

-"Vilken tid landar ni när ni landar på Arlanda?"

Jag råkar känna tre grabbar som innan igår va tre vanliga roliga killar men nu... är tre puckon.. eller åt minstone en av dom. Inga namn nämnda! hahahah

Dom tog stora klivet och flyttade tilll egen lgh, mkt fin sådan har jag hört. (ska dit och kolla läget nån dag).

Jag tänker namnge dom som Kille nr 1,2 och 3.

Kille nummer 1 och 2 ville ha en riskokare, det ville inte kille nr 3. Kille nr 3 ville ha en mixer.
Väl på affären sa kille nr 3 OK till en riskokare om han fick sin mixer, då sa kille nr 1 OK men då tar vi den dyraste och finaste mixern och peka på den han ville ha.

Den dyra och fina mixern visade sig vara en juicepress, som för övrigt kostade 150 euro.
Killarna har alltså köpt en juicpress (som dom inte behöver) och en riskokare. Stackars Kille nr 3 har inte fått nån vilja igenom.
Senare gick dom in i en elektronikaffär och såg där ett surround system som dom ville ha och köpte det också.
Men hur långt Killarna tänkte nu e ju nästa fråga, dom har nämligen ingen TV eller CDspelare.

Men dom har flashiga och fina grejer, vilket passar i deras flashiga och fina lägenhet.



/Pixie

Nu har jag sagt upp mig och är redo för flytt hem till älskade Uppsala.
Den 12 december jobbar jag min sista dag här på IBM.




Ska bli så mysigt att få komma hem till familj och vänner. Helt sjukt, hur mycket jag har saknat dom. Och cykeln, åhh...va kul det ska bli att få cykla igen. Ska aldrig mer åka buss.

Jag satt borta hos Linnea och pratade som vanligt på min raster.. och så läste vi chatten:



Pixie- "Men herre guu, det är ju JAG som skriver det där!!!!!"

Jag hade visst glömt låsa datorn, och har man en busig Lasse i teamet måste man va på sin vakt..
Men ack så kul det va.

/Pix

Ja, både fredagen och söndagen var riktigt jobbiga. Och idag kommer bli minst lika jobbig när jag måste säga hejdå till Glenn med. Man borde vara van med att folk åker härifrån nu men aldrig har det varit lika jobbigt som nu. Tur att det finns några som är kvar och kan hålla mig sällskap i alla fall!

Fick inte stanna kvar på IBM för att jag inte kunde lova dem ett helt år och lite hit och dit, orkar inte dra hela historien, men kort och gott så är jag arbetslös nu. Var ute och lämnade in mitt cv på lite olika ställen i går men det verkade inte finnas så mycket. Det mest positiva var Office (skoaffären) där de var väldigt trevliga och faktiskt sökte folk med. Har filat lite på mitt cv idag (herregud jag vet ju inte hur man gör, har ju mest fått mina jobb genom kontakter förut!) och ska gå med det till Urban Outfitters lite senare. Tänkte ta det samtidigt som jag går till Thunder Road Cafe men de öppnar inte förrän två, tre så kan chilla lite framför tvn ett tag till, hehe.

Kom på att det här nog är första gången i hela mitt liv som jag är arbetslös. Eller har varit det förut nån gång fast då skulle jag åka bort och ville inte ha nåt jobb så det kan väl inte räknas? Tror förresten att det bara var nån vecka med.

Usch. Det är kallt nu men jag orkar inte ta mig upp och sätta på elementet. Jag är faktiskt lite sjuk.

FYI..Det är sjukt jobbigt att vara mig just nu.

Jag är jätteledsen. Att ha seperationsångest är jobbigt, sjukt jobbigt.
I förrgår va sista gången (på väldigt länge) som jag fick se och krama Johanna och Didde. Tårar.
Jag ville göra det så "quick and painless" som möjligt, det gick dock inte som jag hade förväntat mig.
Gav Didde en bamsekram, han sa "sköt om dig clown" och ruffsa till mitt hår. Det räckte för att jag skulle bli sentimental.
Sen gick jag till älskade Johanna och gav henne en minns lika stor kram, sa snabbt "lycka till och hej då".
Vände mig om och började gå hemåt. Vidrigt. Tårar, tårar och åter tårar.