jopimo

En kvart innan jag ska slutar jobbet får jag helt plötsligt helvetiskt mycket att göra, så att jag måste stressa och nästan får hjärtattack för att det är så mycket som ska göras på en gång. Och snabbt ska det gå också.

När jag sen lyckats göra allt detta är jag helt slut i huvudet, sjunker ner i stolen efter att ha suttit och hoppat och klickat frenetiskt på musen för att jag får för mig att det går fortare då.

Sen flyger jag upp igen eftersom jag då inser att nya tag måste tas för att springa till bussen som går om två minuter.

Vid dessa tillfällen skiter man i att låsa kontorsdörren och man hatar de två dörrar man måste visa kortet för att komma igenom, och så den där dumma grinden ut från området som jag alltid fastnar med skon i. HATA.

Mamma ringer och säger att hon står nere på stan och väntar på min lillasyster som ska komma dit snart för att shoppa upp hennes pengar, och frågar om vi ska ses.

-"Självklart".

 Inne på Gina Tricot assisterar jag syrran med klänningar i provhytten. Och helt plötsligt är klockan 17.05 och jag inser att jag är sen. För jag hade ju bokat spinning på friskis och svettis som börjar 17.30 men man måste vara där tio minuter innan.

Nu cyklade jag som en blådåre hem och här i Uppsala har vi den berömda slottsbacken. Den är jättehärlig på sommaren när man ska ner på stan, man rullar med cykeln hela vägen ner för backen och är lagom vindbiten och rödrosig om kinderna när man kommer fram. Men när man ska uppåt, vilket jag skulle nu, "fy fan" är ett milt uttryck då.

Väl hemma byter jag om till träningskläderna assnabbt och lyckas springa ut ur huset innan jag inser att jag glömde vattenflaska och träningskort i lägenheten.

Efter ytterligare några minuter är jag på gymmet, då är jag 30 sekunder sen och min bokning har försvunnit ur systemen. Men... jag lyckades boka upp en restplats. J

Nu till det roliga, jag pallade inte mer än 20 minuter av spinningpasset!

Min kropp klarar tydligen inte av all denna stress utan mat. Hade visst inte ätit på 6,5 timmar. Jag skakade när jag klev ner från cykeln och kunde med nöd och näppe ta mig hem.

Men det sjuka är att jag hade massa energi när jag var hemma även fast jag skakade i kanske två timmar efteråt. Kroppen är ett mysterium. Och jag blir så arg när jag inte kan kontrollera den själv. Jag ville faktiskt köra hela passet på 45 minuter. Men kroppen sa ifrån.

Ska göra ett nytt försök idag. Wish me luck.